fredag 18 nov
Snabbare än jag fick mitt jobb ska jag sluta. Nästa torsdag blir jag uppsagd pga arbetsbrist. Känns surt men ändå, jag passade nog inte så bra för det jobbet. Så ut i arbetslösheten igen då.
Men det var inte detta jag skulle prata om. Imorgon flyttar jag ifrån mitt uppväxthem, jag har packat ner nästan 20 år i kartonger och det känns konstigt. Jag kommer aldrig mer hoppa från 5e trappsteget och tycka det är SKITläskigt. Jag kommer aldrig mer rulla ner för just den trappan. Jag kommer aldrig mer äta frukost i köket samt finmiddag i vardagsrummet. Jag kommer aldrig mer springa fram och tillbaka i den(som jag som liten tyckte)lååånga hallen. Jag kommer aldrig mer bygga en koja i kallförrådet. Jag kommer aldrig mer ligga och grina på mitt rum för att pappa blivit arg pga att jag spillt ut mjölk på golvet(typ). Jag kommer aldrig mer gå ut dom 3 metrarna som det är till brevlådan i morgonrock och vara livrädd för att någon ska se mig. Jag kommer aldrig mer titta ut på skogen och se alla barn som leker och önska att jag var ett av dom.
Det är många minnen jag har härifrån, bra som dåliga. Jag är lite ledsen över att flytta härifrån samtidigt som jag känner att det faktiskt är ett avslutat kapitel. Nu ska vi flytta till ett nytt hus och skaffa nya minnen, även ifall dom inte hinner bli så många innan jag flyttar hemifrån(i hope). När jag tänker på alla minnen jag haft här är det mest minnen från barndomen och det är då jag blir nostalgisk. Därför anser jag som sagt att det faktiskt är ett avslutat kapitel.
jag hittade tyvärr ingen bättre bild just nu. Mina fina kusiner+pojkvän+pappa+farmor på husets baksida
Men det var inte detta jag skulle prata om. Imorgon flyttar jag ifrån mitt uppväxthem, jag har packat ner nästan 20 år i kartonger och det känns konstigt. Jag kommer aldrig mer hoppa från 5e trappsteget och tycka det är SKITläskigt. Jag kommer aldrig mer rulla ner för just den trappan. Jag kommer aldrig mer äta frukost i köket samt finmiddag i vardagsrummet. Jag kommer aldrig mer springa fram och tillbaka i den(som jag som liten tyckte)lååånga hallen. Jag kommer aldrig mer bygga en koja i kallförrådet. Jag kommer aldrig mer ligga och grina på mitt rum för att pappa blivit arg pga att jag spillt ut mjölk på golvet(typ). Jag kommer aldrig mer gå ut dom 3 metrarna som det är till brevlådan i morgonrock och vara livrädd för att någon ska se mig. Jag kommer aldrig mer titta ut på skogen och se alla barn som leker och önska att jag var ett av dom.
Det är många minnen jag har härifrån, bra som dåliga. Jag är lite ledsen över att flytta härifrån samtidigt som jag känner att det faktiskt är ett avslutat kapitel. Nu ska vi flytta till ett nytt hus och skaffa nya minnen, även ifall dom inte hinner bli så många innan jag flyttar hemifrån(i hope). När jag tänker på alla minnen jag haft här är det mest minnen från barndomen och det är då jag blir nostalgisk. Därför anser jag som sagt att det faktiskt är ett avslutat kapitel.
jag hittade tyvärr ingen bättre bild just nu. Mina fina kusiner+pojkvän+pappa+farmor på husets baksida
Kommentarer
Trackback