louiisesvensson

FAN!!!
Okej, jag har inte varit sådär allvarligt sjuk på ungefär 10 år kanske. Självklart ska jag då bli det två dagar innan mitt teoriprov som jag skulle ha varit klar med vid denna tid egentligen. Jag blev alltså tvungen att avboka 1 st körlektion, 1 st teoriprov (som jag ändå måste betala för) och 1 st uppkörning. FY FAN!
Liksom, hur många gånger i livet tar man körkort? EN JÄVLA GÅNG! och den jävla gången var min kropp tvungen att få någon jävla infektion/influensa eller vad fan det är så att jag knappt kan röra på mig! Det gör ont som fan i magen och jag har ingen aning om vad det är och jag totalvägrar att åka till sjukhuset. Jag har klarat mig undan i 18 år nu, jag ska inte bryta den "friska" traditionen som vi verkar hålla i min familj. Man åker inte till sjukhuset hur dåligt man än mår. Det känns ungefär som att något i magen har svullnat upp och trycker på alla andra organ och att det är därför det gör ont som fan när jag rör på mig. Detta plus 40 graders feber som pricken över i och jag mår som en prinsessa! NOOT!
Jag har inte träffat micke sen i lördagsmorse, jag vet det är inte sååå längesen men det känns som hundra år sedan. Fast å andra sidan har jag inte träffat någon annan än min käre mamsi, som har varit hemma hela helgen och tagit hand om mig, på 3 dagar. Jag känner mig isolerad och meningslös.
Hoppas detta går över snart så att jag kan gå på balkickoffen på fredag och första balträningen på söndag. Dessutom måste jag hinna plugga till teoriprovet som jag ska ha nästa vecka någon gång, förmodligen samma tid. OCH övningsköra som ett as så jag inte glömmer bort något.
Känslan man har när man är sjuk är liksom en ynklig känsla, man lever som i en bubbla, man ser hur alla andra lever sina liv och skrattar och har kul medan man själv inte har något liv alls.
Nej, va fan nu ska jag sluta babbla om min "sjukdom" och leva vidare i mitt meningsfulla liv.....