tisdag 8 feb - 11
KÖRKORT!
Jag började tro att den där dagen aldrig skulle komma, men igår...då gjorde jag det där förbaskade teoriprovet för andra gången, när jag klickade på rätta och fick se resultatet började jag skaka. Jag fick godkänt! De gröna bokstäverna lyste upp hela skärmen, hela mig, hela dagen. Jag blev så stört glad! ÄNTLIGEN! Efter så mycket om och så mycket men så får jag nu köra bil utan någon grön skylt och utan någon förälder eller handledare. Det känns stört. Igår spenderade jag dagen med att köra bil, lite överallt. Jag inser dock att jag måste antingen skaffa gps/iphone eller ett bättre lokalsinne, jag kan ju fan inte lkpgs gator för 5 öre. Iallafall inte de gator där jag inte spenderar så mycket tid.
Det var en start. Sen tänkte jag berätta om en hemsk händelse som jag var med om i somras. Mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa om det. Händelsen jag pratar om är TNE...
Det var faktiskt inte alls kul. Att först bli upplockad av polisen, som inte var trevlig alls, och bli ivägkörd till sjukhuset där jag hamnade brevid en (ursäkta uttrycket) alkoholistkärring. Jag tjöt som ett barn och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kände mig så dålig, hur hamnade jag där egentligen? När jag vaknade upp, på plastlakanet i den stenhårda "sängen", hade jag först ingen aning om vart jag var. Sen kollade jag mig omkring och kom på det, så det hade alltså inte varit någon dröm. Jag gick till handfatet och såg mig själv i spegeln, vem är det där? tänkte jag, jag var 18 år och detta var inte ok. Jag letade upp en sjuksköterska som gav mig alla mina grejor (som de låst in under natten) och tog mig därifrån så fort jag kunde. De erbjöd mig inte skjuts eller något, nej jag skulle ta mig ner till bussen klockan 8 på morgonen och va helt körd i huvudet. Tankarna från gårdagen kom när jag vandrade mot bussen, jag hade varit på "konsert" kvällen innan och stukat foten, det kändes och jag haltade i ca 1-2 veckor efter detta, hur det kunde gå så över styr förstår jag fortfarande inte. Sen kom jag ihåg att sjuksköterskan på kvällen sagt att om jag hamnar där en gång till kommer jag få vänta ca 5 år (eller vad det var) för att få ta körkort. Nu var tiden att skärpa till mig tänkte jag. Nej, jag blev inte nykterist efter detta. MEN jag tar det betydligt mer lugnt och dricker inte för att bli dygnrak. Hur som helst, det kanske ser ut som att jag överdriver allt lite, men för mig så var det faktiskt på detta vis och jag har aldrig känt mig så liten, meningslös och dum i hela mitt liv innan. Det var en upplevelse och kanske är det så att man måste uppleva detta någon gång i sitt liv? Trots denna händelse, som inträffade under sommaren, vill jag inget annat än att ha sommar just nu. Det är soligt ute, men ändå svinkallt och träden är helt kala. Kan inte sommaren bara komma nu? snälla?...dessutom vill jag ta bilen och bara åka någonstans men jag kan inte komma på vart....hjälp mig? :) hihi
Jag började tro att den där dagen aldrig skulle komma, men igår...då gjorde jag det där förbaskade teoriprovet för andra gången, när jag klickade på rätta och fick se resultatet började jag skaka. Jag fick godkänt! De gröna bokstäverna lyste upp hela skärmen, hela mig, hela dagen. Jag blev så stört glad! ÄNTLIGEN! Efter så mycket om och så mycket men så får jag nu köra bil utan någon grön skylt och utan någon förälder eller handledare. Det känns stört. Igår spenderade jag dagen med att köra bil, lite överallt. Jag inser dock att jag måste antingen skaffa gps/iphone eller ett bättre lokalsinne, jag kan ju fan inte lkpgs gator för 5 öre. Iallafall inte de gator där jag inte spenderar så mycket tid.
Det var en start. Sen tänkte jag berätta om en hemsk händelse som jag var med om i somras. Mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och läsa om det. Händelsen jag pratar om är TNE...
Det var faktiskt inte alls kul. Att först bli upplockad av polisen, som inte var trevlig alls, och bli ivägkörd till sjukhuset där jag hamnade brevid en (ursäkta uttrycket) alkoholistkärring. Jag tjöt som ett barn och visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kände mig så dålig, hur hamnade jag där egentligen? När jag vaknade upp, på plastlakanet i den stenhårda "sängen", hade jag först ingen aning om vart jag var. Sen kollade jag mig omkring och kom på det, så det hade alltså inte varit någon dröm. Jag gick till handfatet och såg mig själv i spegeln, vem är det där? tänkte jag, jag var 18 år och detta var inte ok. Jag letade upp en sjuksköterska som gav mig alla mina grejor (som de låst in under natten) och tog mig därifrån så fort jag kunde. De erbjöd mig inte skjuts eller något, nej jag skulle ta mig ner till bussen klockan 8 på morgonen och va helt körd i huvudet. Tankarna från gårdagen kom när jag vandrade mot bussen, jag hade varit på "konsert" kvällen innan och stukat foten, det kändes och jag haltade i ca 1-2 veckor efter detta, hur det kunde gå så över styr förstår jag fortfarande inte. Sen kom jag ihåg att sjuksköterskan på kvällen sagt att om jag hamnar där en gång till kommer jag få vänta ca 5 år (eller vad det var) för att få ta körkort. Nu var tiden att skärpa till mig tänkte jag. Nej, jag blev inte nykterist efter detta. MEN jag tar det betydligt mer lugnt och dricker inte för att bli dygnrak. Hur som helst, det kanske ser ut som att jag överdriver allt lite, men för mig så var det faktiskt på detta vis och jag har aldrig känt mig så liten, meningslös och dum i hela mitt liv innan. Det var en upplevelse och kanske är det så att man måste uppleva detta någon gång i sitt liv? Trots denna händelse, som inträffade under sommaren, vill jag inget annat än att ha sommar just nu. Det är soligt ute, men ändå svinkallt och träden är helt kala. Kan inte sommaren bara komma nu? snälla?...dessutom vill jag ta bilen och bara åka någonstans men jag kan inte komma på vart....hjälp mig? :) hihi
Kommentarer
Trackback
