Söndag 20 maj
Jag försöker, det har gått 2 veckor. Ena sidan av sängen ligger fortfarande orörd, den tillhör ju dig. Ensamheten smyger sig på mig som ett gift, som en sjukdom. Paniken kommer. Men jag försöker va stark, det va ju trots allt mitt beslut. Det är helt enkelt lättare att inte tänka på det än sålänge, likt fan kommer tankarna ändå...när jag är ensam, hatar den där jävla ensamheten, fan saknar dig!
Kommentarer
Trackback
